Var som helst utom i den här världen

Detta livet är ett sjukhus där varje patient är besatt av begäret att byta säng. Den här skulle vilja lida framför spisen, och den där tror att han skulle tillfriskna bredvid fönstret.
Det förefaller mig som om jag alltid skulle vara där jag inte är och denna frågan om flyttning är en jag ständigt diskuterar med min själ.
"Säg mig, min själ, stackars modfällda själ, vad skulle du tro om att bo i Lissabon? Det måste vara varmt där, och du skulle pigga upp dig där som en ödla. Staden är vid havsstranden; man säger att den är byggd av marmor, och folket där har sådant hat mot växtlighet att de utrotar alla träd. Det är ett landskap efter din smak, ett landskap av ljus och mineraler och vätska för att speglingar! "
Min själ svarar inte.
"För att du älskar vila så mycket, med skådespelet i föränderligheten, vill du komma och bo i Holland, detta lycksaliga land? Kanske skall du förströ dig i denna trakt vars bild du ofta har beundrat på muséet. Vad skulle du tänka om Rotterdam, du som älskar skogar av master och fartyg som är förtöjda vid foten av husen? "
Min själ är tyst.
Batavia kanske skulle le mer mot dig? Där skulle vi förresten finna den europeiska andan gift med den tropiska skönheten. "
Inte ett ord. - Min själ är död?
"Har du då kommit till den punkt av avtrubbning att du inte finner behag i annat än i din sjukdom? Om så är fallet, så flyr vi till länder som är analogier till dödsriket. - Jag bryr mig om våran relation, stackars själ! Vi packar våra trunkar för Borneo. Låt oss fara ännu längre, till den yttersta änden av Östersjön; ännu längre från mänskligheten, om möjligt, så installerar vi oss på nordpolen. Där berör solen bara jorden snett och den långsamma växlingen mellan ljus och mörker undertrycker variation och ökar monotonin, denna tomhetens älskarinna. Här kan vi ta långa bad i mörker, men för att roa oss, så skickar norrskenen då o då sina rosa skärvar, liksom återskenen från ett fyrverkeri i helvetet! "
Slutligen exploderar min själ, och klokt så skriker hon till mig: "Var som helst! Var som helst! Så länge det inte är i denna världen!"


BAUDELAIRE XLVIII Petits poèmes en prose, Fri översättning