En hamn är en charmig uppehållsplats för en själ uttröttad av kampen i livet. Himlens stora vidd, molnens mobila arkitektur, havets ständiga färgskiftningar, fyrarnas blinkande ljus, ett underbart prisma lämpligt för att roa ögonen utan att någonsin trötta dem. Fartygens slanka former, komplicerade riggar, som dyningen gungar med harmoniska svängningar, tjänar till att underhålla själen med smaken av rytm och skönhet. Och viktigast av allt, det finns en sorts mystisk och aristokratisk glädje för dem som inte längre har varken nyfikenhet eller ambition, att begrunda, nerbäddade på utsiktsterrassen eller lutade på armbågarna på piren, alla dessa rörelser av dem som lämnar och de som kommer tillbaka, de som fortfarande har styrkan att vilja, av dem som önska att resa eller att berika sig.
BAUDELAIRE XLI Petits poèmes en prose, Fri översättning
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar