"- Min vackra hund, min snälla hund, min kära vovve, kom och lukta på en utsökt parfym som köpts från den bästa parfymören i sta’n."
Och hunden, som viftar på svansen, vilket är, tror jag, hos dessa stackars varelser, det som motsvarar skratt och leende, den närmar sig och sätter nyfiket sin blöta nos på den öppnade flaskan, sedan drar den sig plötsligt undan av rädsla, den gläfser mot mig, såsom förebråelse.
"- Ah eländiga hund, om jag hade erbjudit dig ett paket med bajs, då skulle du ha vädrat glatt och kanske slukat det. På det sättet, är du själv, en ovärdig följeslagare i mitt sorgliga liv, du liknar allmänheten som man skall erbjuda, inte fina parfymer som förargar, utan noga utvalt skräp."
BAUDELAIRE VIII Petits poèmes en prose, Fri översättning
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar