Min lilla galna älskling gav mig middag, och genom det öppna fönstret i matsalen betraktade jag de rörliga arkitekturerna som Gud skapar med vattenångor, de underbara och flyktiga konstruktionerna. Och jag sa till mig själv, genom min betraktelse: " Alla dessa illusioner är nästan lika vackra som ögonen på min vackra älskade, det lilla tokiga grönögda monstret."
Och plötsligt fick jag ett våldsamt knytnävsslag i ryggen, och jag hörde en charmant och hes röst, en hysterisk röst och liksom brännvinsskrovlig, min kära älskades röst, som sa:
"Kommer du snart att äta din soppa, så käre molnhandlare?"
BAUDELAIRE XLIV Petits poèmes en prose, Fri översättning
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar