Några gamla tumregler

1. När man övar nån grupp, t.ex inom, scouterna, en militär grupp o dyl., i nånting så gäller att instruktören skall följa följande moment:
Visa, instruera, öva, kontrollera, öva, kontrollera etc. tills han har nått uppsatta mål.

2. När man besvarar eller analyserar nånting skall man redogöra för följande frågor:
Vem, vad, var, när, hur o varför.

3. När man har en lösning på ett problem och har kanske till o med ett komplett o fullständigt bevis för att det är korrekt enligt V.S.B., så återstår det att bevisa enligt samma stränga kriterier att ingen annan lösning också uppfyller samma sak. När detta är gjort kan beviset godkännas.

4. När det gäller att bedöma vilken tid ett projekt tar så gäller följande:
Gör först en riktigt ordentlig bedömning själv o anlita gärna nån sakkunnig eller fackman också. Om ni har kommit fram till att Er bedömda tid är T timmar eller dagar eller vilken tidsenhet ni nu valt, så gäller:
A. För lätta projekt blir den totala tiden 3 x T,
B. För medelsvåra projekt blir den totala tiden 6 x T,
C. För svåra projekt blir den totala tiden 9 x T,
PS. Det finns alldeles för många tidsoptimister här i världen. DS.

Gör ett flödesschema!

http://home.southernct.edu/~petersk1/CSC400/CSC400-Flowchart.htm

När jag programmerade dataprogram så blev dessa flödesscheman som jag gjorde på datapapper ofta 5 m långa och mycket tätt skrivna. Det underlättar felsökning och själva programmet blir studerbart i ett sånt helikopterperspektiv. När man filat o putsat på alla if-satser så att man tycker det är ok så slipper man den oerhörda irritationen att det hela hänger sig titt som tätt. Sen så är det bara att mata in rubbet i en datamaskin. Fast det uppstår ju fel då också. Det gäller att kolla o kolla! Kul, kul!

En ryslig historia!

En släkting kom att kortfattat berätta denna historia från trakten. Den är så ryslig så jag kan inte glömma bort den. Man kan kanske glömma bort den på nått sätt genom att berätta den för andra!

Det var en gång ett par som flyttade från ett främmande land och bosatte sig i en avkrok i Norrland. Deras fastighet låg ganska avsides o deras umgänge med bygdens folk var sparsamt, ja i det närmaste obefintligt. Ingen visste just något om dem.
I närheten går den krokiga järnvägen. Där går ganska många tåg per dag.
En dimmig kväll tog damen en säck med sig och gick o satte sig på spåret bakom en krök. Hon drog säcken över huvudet. Så kom tåget som inte hade någon möjlighet att stanna.
Järnvägens personal plockade upp alla rester av kvinnan, men det fanns nästan ingenting som var helt. I bårhuset ville mannen se kvinnan. Allt som fanns att se var en hand med vidsittande handled.
Nåra år senare gick mannen ner till exakt samma plats på spåret och sköt sig där innan tåget körde över honom.
Sedan blev det allmän auktion på fastigheten med inventarier som inbragte över en miljon. Nån avlägsen släkting, som inte kände paret, fick pengarna.

Ingen vet ett jota om varför det hände alltihopa!

Stephan Mallarmé – Efemär känsla

Månen blev nedstämd. Gråtande o drömmande änglar,
med pilbågen i handen, i blommors hägn
och dagg, plockade döende violer.
Vita tårar gledo på de blå korallerna.
Det var den härliga dagen med din första kyss.
Min fantasi älskade att plåga mig.
Den berusade sig alltid av den känslan av tomhet,
utan all sorg och besvikelse, som en dröm lämnar
i hjärtat på den som förlorat den.
Just då irrade jag omkring med blicken på den gamla gatstenen
när du dök upp på gatan, med aftonsolen i håret, sprudlande glad.
Jag tyckte mig se sagans fé sväva förbi
som förr i mina vackra drömmar som bortskämt barn
o som alltid ur sina vidöppna händer
strödde vita kärvar av gnistrande stjärnor.

PS. Fri översättning, utan de franska rimmen, av den kända dikten "Apparition" av Stephan Mallarmé. Efter samtal med språkexpert så gäller att om man även vill få med rimmen så krävs en omskrivning av hela poemet. Detta var ej mitt syfte. Jag vill bara få en privat uppfattning om vad poemet säger oss i stort. Därför har jag inte översatt ordagrant. DS.

Je Tocken?

Är Vi alla som skator eller ekorrar? Vi samlar när vi bygger vår boplats, vårt hem. Vi samlar på det vi vill o kommer över o det blir fullt överallt. Vi pratar jämt om alla fina sakerna vi vill ha. Hur skall vi komma över dem? Nu när vi har det så snålt. Men vi måste ha dem! Det gäller livet! De allra flesta är velpottor o kan inte besluta sig för att sortera o kan inte slänga nått heller. Det kan bli till nytta eller det va det första jag köpte eller det tillhörde mamma, mormor eller moster. Eller det skall barnen ha, för då kommer deras ögon att tindra. Barnen minns oss ju genom kärleksfulla gåvor, som de andra genast inser är en massa uråldriga prylar, men alla ler så vänligt under förlåtande o medhållande tystnad. Nästa gång kanske det är jag. Vi vill ju så gärna veta att vi blir ihågkomna vi!

Sen när stunden o allvaret är där då låter det annat. Har gubben eller gumman nått testamente? Var är det? Vad vi vill ha kvar av deras grejer? Vad då? Nej, barnen vill visst inte ha nått. Ja, nått är det väl. Mest foton o nåra minnessaker. Massor av foton är det, men ingen vet längre vem som är vem där. Finns det nån som vet? Förvirring o tystnad! Det mesta, nästan alltihop förresten, körs sen till loppis o återbruket. Snabbt igång nu med flyttstädningen! Glöm inte spisen, fläkten och fönstren som va så skitiga! Kan vi slippa en månadshyra extra om vi snor på? Sen inspektion o omstädning! Tyvärr omtapetsering o det blir dyrt! Det ingick inte i planen. Det hade vi inte tänkt på.

Sen samlas det ändå mera i andra lador. De är redan sprängfyllda till bredden. Båda garagen är fulla o bilarna får stå på uppfarten så länge. Länge blir det!