Avsnitt 1: Arbetargrabbens äventyrliga resa

Så var det när jag växte upp, född 1942, som en arbetargrabb i Katrineholm:

Var det bättre förr…då på 50-talet?

Vi hade ingen innetoa, bara vanligt utedass på gården, o inget badrum eller dusch?
Det fanns ett badkar med dusch längst ner i källaren som hela huset, 4 lägenheter, fick använda.
Givetvis ägde inte far själv den gamla B-forden för söndagsturen varannan vecka från Katrineholm till Rejmyre, närmaste vägen över Forsa och Hävla är 44 km. Det var dyr bensin på macken o dyr ström i elledningarna, penicillin eller annan viktig medicin på apoteket förskrevs bara om man var dödligt sjuk. Ingen telefon o inga mobiler, räknemaskiner o datorer för privat bruk var inte uppfunna då.

På 50-talet försvann den sista grustransporten med hästar. Jag minns det som igår. Med hästar behövs minsann ingen 50-skylt! Vad mer, jo allt arbete vid gjuterierna och vid verkstäderna skulle utföras av jobbare, med blåkläder o bruna unikaboxar, o just ingen finmekanisering som idag fanns det. Dessa unikaboxar medtogs på bandymatcherna där KSK oftast vann.

Alla barn skulle som mest gå i skolan till 9:e klass. Sedan måste de börja jobba! Då fanns det jobb som springschasar o bud och smådrängar o lärlingar. Överallt, det var bara att va frågvis och ihärdig. Det var väldigt få arbetarbarn som fick gå i skolan mer än till nian och som fick läsa vidare på realskola o gymnasium. Oftast hade inte föräldrarna varken råd eller intresse av’et heller. Jag valde att jobba och genomförde korrespondensstudier på Hermods fram till värnplikten, även om jag erbjöds en plats på gymnasiets sociala gren, som jag avstod från. Jag var rejält skoltrött. Jag såg absolut ingen vits i att ständigt bli mer o mer fullproppad med teoretiska kunskaper som aldrig skulle kunna användas. Alla lärarna var ju också ett släkte för sig, förlästa stackare, som förväxlade sig med Napoleon och som uppenbarligen hade tummen mitt i handen. Dialog med eleverna om mål o medel hade inte uppfunnits då, om det ens finns nu.

Barnbidraget introducerades på 50-talet. Det var för övrigt väldigt skamligt att få bidrag, särskilt socialbidrag. Skam går på torra lann, sa många.

Hos morfar o mormor i Rejmyre drogs det in kall o varmvatten samt installerades det innetoa på 50-talet. Många var emot för de tyckte att det var ett enormt slöseri.

Folk var antingen religiösa eller åtminstone moraliska. Med Hyland o Per Oskarsson o kalsongerna i TV så började det moraliska raset, eller kanske man skall säga att det blev mera öppet accepterat.

Det var först på 50-talet som mamma köpte annorlunda grönsaker som hon ville vi skulle smaka på, det kallades tomater och smakade jättekonstigt. Bananer fanns väl, men annars minns jag bara vanliga svenska produkter.

Hos tandläkaren fanns det bara den långsamt gående borrmaskinen. Eftersom jag hade dåliga tänder och lite tandborstning så blev jag väldigt mycket borrad i och tandlagad med ett giftigt o svart material, Amalgam alltså. Usch!

När det gällde bilar så pratades väldigt mycket om rundsmörjningen som var föreskriven då och då. På alla bilens lager fanns smörjkoppar där man tryckte in fett manuellt med en speciell smörjspruta. På den tiden kunde man och fick man skruva på sin bil och fixa olika typer av inställningar, förgasare o tomgång mm. Alla former av avgasrening uppfanns senare.

På den tiden röktes det hejvilt, överallt och utan minsta tanke på hälsan, och inga cigaretter, cigarrer, pipor var försedda med filter. När folk inte kunde röka så stoppade de munnen full av snus.

Alla hus eldades var o ett för sig med ved eller koks, fjärrvärme var inte uppfunnet då.

Sopsortering fanns inte och självklart inte miljömärkning, s-märkning dök upp då.

Ända till 1952 så rann allt orenat vatten från staden ut i sjön Näsnaren. Det var en stinkande soppa och jag cyklade över den kanalen på väg till o från småskolan. Överallt simmade som små genomskinliga ballonger i den stinkande trögflytande röran. Mamma sa att det var kondomer. Alltsedan dess känner jag mig bestört o snopen när det ordet nämns.

Det enda som inte förändrats till nu är Systembolaget, även om Systemet också anpassat sin inredning och blivit s.a.s. modernt. Det sups fortfarande lika vilt o Statens behov av hutlösa inkomster är förmodligen långt större nu än då. Det är lika enkelt nu som då för Staten att skinna sina försupna medborgare. Statens representanter skyller alltid på allt möjligt för att slippa diskutera och ta tag i problemet med det eviga supandet. Men nått har i alla fall blivit bättre, tror jag, det har blivit mycket mindre med slagsmål i samband med dans o festande. Förr var det legio.

Även små grytor har öron!

Ungar är mycket smartare än de vuxna, men mindre till formatet! Ingen bryr sig om vad ungar vill, säger och tycker. Först skall ungar fostras så det blir lika mentalt fastlåsta o förkorkade som de vuxna! Då låtsas folk bry sig, men då törs de ju inte säga nått längre. Då är de intrimmade enligt konstens alla regler i Jantelagen o alla dess tillämpningsregler. Det blir tvärtyst!

Många av de grabbar jag umgicks med skaffade sig moppar, särskilt fin var den röda Puchen, men jag fick aldrig nån. Jag fick köpa min egen löparcykel istället, en fin Crescent. På det sättet kom jag med i cykelträningen i CERES tillsammans med Ove Lund. Jag var också med i grabbgymnastiken inom ABF o ledaren hette Bosse. Nu har jag förstått att tjejerna gymnastiserade inom KGF. Det hade jag ingen aning om då. När jag flera år senare fick mitt första jobb på Nävertorpsskolan under nåra månader 1959, en skola för efterblivna, så var Bosse till min förvåning en ledare där.

Efter jobbet på Nävertorpsskolan fick jag jobb på Engströms Mekaniska Verkstäder som låg en bit bortom Lasarettet, ett år först på kontoret sedan ett år i verkstaden där jag blev avsynare till sist. Kamrern var bussig, men en sur pedant också. En tioöring kunde jämföras med en nationell katastrof. Ing Kjellberg var också rolig att prata med, även om han var en paraplyförsedd stropp. Där lärde jag mig hur det känns att få skäll allt som oftast, yngste drängen fick ta rejäla smällar när de andra mådde pyton. Utanför bolagets stängsel hyrde jag ett vindsrum med kokplatta i en gammal träkåk och jag bodde där fram till värnplikten på A7 i Visby på Gotland. Allting var nytt o spännande hela tiden, då som nu. Se det korta poemet på prosa av Baudelaire som jag översatt från franska som heter ”Var och en sin chimär”.

Jag gick till Rejmyre ett antal ggr, iförd pjäxor, En gång hade jag tom en ryggsäck med 8 kg sten i. Det var när Ingemar Johansson hade sin storhetstid, liksom Floyd Patersson. Ingemar tränade alltid att springa terränglöpning iförd pjäxor. Visst, det måste man prova! Jag kommer så väl ihåg den enormt fina sommarmorgonen när Ingemar knockade Floyd och blev världsmästare. Då bodde jag inneboende hos en TV-handlare nere på sta'n nära Postens central. Nära till lådan att lägga Hermodsbreven i. Det blev totalt 128 st och jag fick intyg på att jag var verkmästare.

I dagsläget passar nog det korta poemet på prosa av Baudelaire som jag översatt från franska som heter ”Hamnen”.

Litteraturlista:

1. Axel Sandemoses bok ”En Flyktning krysser sitt spor” med Janteloven o hela kittet om vardagslivets villkor,
2. Den klassiska boken ”Candide” 1759 av Voltaire 1694-1778 om synpunkter på katolicismen,
3. Gunnar Aspelin ”Tankens vägar” En översikt av filosofins utveckling Del 1 och 2,
4. Jonas Gardell ”Ett UFO gör entré”,
5. Robert Ardrey ”The hunting hypothesis”,
6. Robert Poulet "Contre la Jeunesse".

Den sista boken rekommenderas för studium om ungdom och de vuxnas roll.