Avsnitt 3: Arbetargrabbens äventyrliga resa

Mogetorps IF
Bonden vid Mogetorp som vi hyrde banvaktsstugan av var en gammal mager man och han hade en son, adopterad, som hette Tord. Tord hade massor av kompisar och allihopa var alldeles sjövilda, som var ett av mammas specialuttryck.
Tord o kompisarna kom på att de skulle bilda en idrottsklubb. Vi fick betala nåra kronor för inträdet o så fick vi ett fint märke, som nån sytt upp, att sy fast på kortbyxorna. Men vi måste själva fixa en idrottsplats också. Alla samlades och jobbade med detta. Vi ordnade olika platser för höjdhopp, stavhopp, längdhopp, tresteg, kulstötning. När det var färdigt så ordnades träningar o tävlingar i de olika grenarna. Även terränglöpning tävlades det i.
Detta var roligt på alla sätt för då såg man hur de andra gjorde och vad de presterade. Man var ju inte sämre än att man försökte bli bättre efter hand. Träning, träning! Eftersom de andra var äldre än jag så var mina resultat mycket blygsamma, men lärorikt var det.


Att plöja åkrar med ett par hästar
Bonden i Mogetorp hade ingen traktor, men han hade minst 2 hästar. Han plöjde alltid sina åkrar med dessa framför en enskärig plog. Det var ett tidsödande, tekniskt o tungt arbete för honom att plöja o harva och så och skörda sina mycket stora fält. Både säd o potatis o olika växter att föda sina kreatur o grisar med. Jag stod ibland, väldigt nära förresten, och tittade på hans plöjning med två hästar. Det gick galant, men ibland körde plogskäret på en sten, som inte kunde ses, och då blev det tvärstopp. Ibland blev hästarna vresiga och de grälade en stund innan de kom igång igen. Oj vad han va duktig, det va en riktig hästkarl det! Långt senare fick jag veta att den bonden fick ett mycket tragiskt slut.


Om Tord
Tord o hans kompisar lekte ofta datten nere vid badet, Duveholmsbadet. Jag minns att Tord kunde dyka från tian och sen simma djupt under vattnet och komma upp 50 m därifrån. Han var omöjlig att få tag i. Sjövild! Även Sune o Dala va förresten likadana. Själv lyckades jag inte dyka från högre än sjuan. Rädslan satte hinder i hjulet.

Om Värmbol och Nävertorp
Det va grannfejder mellan värmbolingar o nävertorpare som nästan liknade forntida krig. Ungdomarna tycktes gå man ur huse och ställde upp på detta. Ve den som blev fasttagen av de andra!

Fortare än man anar kan man va tillbaka på ruta ett igen
Efter 6:e klass började jag den 4-åriga realskolan. Första året gick så där o så kom sommarlovet. Underbart! När vi började igen på hösten o hade skrivningar i engelska o tyska så märkte jag med förundran att jag inte kunde nått alls. Ingenting! Allt va totalt väck. Jag fick alltid underkänt. Jag förstod att jag måste börja om från scratch igen. Men hur gjorde man det? Jag gick till varje lärare, fru Dahl i tyska, och berättade det o bad dem tala om va jag skulle läsa för att börja om helt från början. Jag fick genast bra information om vilka böcker jag skulle köpa och vilka stilsamlingar som jag måste jobba med. Det blev kvällsjobb och helgjobb det där. Det va ju kul också och målet var ju givet. Efter vart så kom jag ifatt mina klasskamrater i båda språken. I slutbetyget från realskolan fick jag höga betyg och det var med stor förnöjelse jag såg språkbetygen som var bland de allra bästa.

Jag var förståss väldigt ledsen, innerst inne i hjärtat, över alla beska tråkningar jag hade fått stå ut med, det satt väldigt djupt. Men se'n visste man vilka som var dåliga lärare och dåliga kamrater. De visste det också!

Det ena arbetssamma leder till det andra, det verkar aldrig ta en ände
När jag hade fått anställning på ASEA i Västerås 1967 så fick jag ett pyttelitet rum för ungkarlar på Hotell Märta nedanför Oxbacken. Bland det första jag gjorde var att anmäla mig på TBV för högskolematematiken. Efter ett år så började det och jag fick 20 poäng. Sen fortsatte det med ASEAs Högre Tekniska kurs i 2 år. Då hade jag redan blivit anställd på ASEA Research på Mekanik o Hållfasthetsavdelningen, där jag stannade i 7 år.
Totalt antal år vid bolaget som nu heter ABB blev 38. Under många år var jag även förtroendeman för SIF och fick god kunskap om arbetsrätt. Bland annat läste jag JÖKEN 10 poäng. Kul!

Idag är 4 jan 2010!
Det var roligt att gå i småskolan o sedan i folkskolan upp till klass 6. Allt var nytt att lära o andra barn att kivas med. När jag var 7 år så började jag småskolan o vid 13 så slutade jag sexan, sen var det läroverket i 4 år. Nu har jag i alla fall hittat betygsboken från klass 1-6.

Vart tog klasskamraterna från folkskolan igentligen vägen: Leif Palm, Dick Lindmark, Marianne Ekman, Kerstin Eriksson, Jan Olof Korpe, Lasse Pettersson som också kallades Lasse i Konsum, Stig Johansson (Stickan), Jan Haglund, Sten Norman är några jag minns? Ja, allihop finns ju på Agneta Tryggs lista förståss. Men det finns ju självklart ingen beskrivning av dem där som en nostalgisk gammal man kan läsa. Ja och sedan va det lärarna också förståss?

Det är klart att samma frågor gäller ju alla andra skolor jag gått i, liksom alla de andra människorna jag mött. Några egna anteckningar har jag inte gjort o det straffar sig nu, men vem tänkte nånsin på att man kunde bli en ålderman. Inte jag i vart fall!

Jean-Paul Sartre o existensialismen, som är en humanism, är en del av filosofins kunskapsmängd.
Existensialismen förklaras i boken ”L’etre et le néant”. Den svenska rubriken är kort o gott, enligt min översättning: ”Varandet & Friheten”. Boken har ISBN 2-07-029388-2, Gallimard 1943, omfattar 692 sidor på franska, mycket tätt skrivet på varje sida,

Här är det som skrivits på bokens baksida, översatt till vardagssvenska:

Individen skulle bara kunna skapa tillvarons villkor och, om individen är inlemmad i denna skapande process, så beror tillvarons villkor bara av honom. Om han skall kunna granska denna process, det vill säga ifrågasätta den, är det nödvändigt att han kan hålla den under uppsikt som en enhet/ett stycke, det vill säga ställa sig själv utanför vardagens villkor och detta måste vardagslivets struktur tåla. Emellertid, det är inte givet människan att kunna förändra, inte ens tillfälligt, levnadsvillkorens massiva tyngd som människan är underkastad. Det som hon kan förändra, det är hennes förhållande till, inställningen till, tillvarons villkor.

Vad beträffar varje individ, så kan individen frånkoppla sig ifrån en annan individ, dvs dra ur sladden, det innebär att individen drar sig ur sitt förhållande till den andra individen. I detta fall flyr individen, individen kan inte nås, den andra individen kan inte påverka, individen har dragit sig tillbaka bakom ett tomrum. Denna möjlighet för individen att utsöndra ett tomrum som isolerar den från omgivningen, har Descartes, efter Stoikerna, givit ett namn: det är friheten.
J.-P. Sartre

Fri översättning från franskan av mig & redigerat & redigerat för att bli lättläst & begripligt.