Barn & ungdomar har alltid brått. De vill inte missa nått, de måste hela tiden hålla koll på vad kompisarna gör, om nått stort är på G, de måste va med på alla förfester o alla partajer, o efterfester kan de absolut inte missa. Jag ska! Jag ska bara…! först…!
-------------------------------------------------------------------------
Här följer två verser av en dikt av Charles Baudelaire som heter ”Resan”.
Vi härmar, huga! Leksakssnurran och klotet
I deras snurrande och deras skutt; tom i sömnen
Så plågar och rullar oss nyfikenheten,
Som en grym ängel som slår efter solar.
Lyckans Gudinna som ständigt flyttar sig,
Och hon är ingenstans, kanske ingenstans alls!
Dit man, eftersom hoppet aldrig förtröttas,
För att finna friden alltid springer som en galning!
--------------------------------------------
Barn & ungdomar är otroligt bra på att ta efter, de härmar allt vi äldre gör in i minsta detalj, sedan sitter präglingen fast, länge... Min tanke är att vi aldrig kommer ifrån denna präglingen i unga år. Det enda vi kan göra är att förändra inställningen till detta som förföljer oss. Ungdomarna härmar mest vad vi gör, dvs kroppsspråket primärt, de hör förståss vad vi säger, men de bryr sig inte så mycket om det... , det är sekundärt som det tycks vid första anblicken.
Se’n en dag så slås vi alla av det fasansfulla, liksom av en blixt, en Lidnersk knäpp! Du, barnet är inte barn längre! Men vad är det nu? En tonåring, en vuxen? Jaha, men hur gick det till?
2 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar