Vad kvällarna på sena höstdagar är klara! Ack så smärtsamt klara! ty det finns vissa utsökta förnimmelser o det vaga utesluter inte det intensiva, och det finns inte häftigare känsla än det perfekta.
Vilken fröjd är större än att betrakta väldigheten i himmel och hav! Ensamhet, tystnad, rymdens oförlikneliga renhet! ett litet darrande segel vid horisonten som i sin litenhet och isolering liknar mitt eget hopplösa liv, dyningens enformiga melodi, alla dessa saker tänker genom mig, eller jag tänker genom dem (i fantasins väldighet, förlorar sig det egna jaget fort!); och de tänker, säger jag, men musikaliskt och pittoreskt, utan hårklyverier, inga syllogismer, utan inskränkning.
Hur som helst, dessa tankar, om de kommer från mig eller störtar fram från föremålen, blir strax för intensiva. Njutningens styrka skapar obehag och en positiv smärta. Mina alltför spända nerver avger nu bara gälla och smärtsamma vibrationer.
Himlens djup gör mig bestört, dess renhet irriterar. Havets okänslighet, skådespelets oföränderlighet äcklar mig ... Ack, måste vi ständigt lida kval eller ständigt fly det sköna?
Naturen, häxa utan medlidande, rival som alltid segrar, låt mig vara ifred! Sluta med att fresta mitt begär och mitt högmod! Studiet av det sköna är en duell där konstnären skriker av skräck innan han besegras.
BAUDELAIRE III Petits poèmes en prose, Fri översättning
2 år sedan
En sak är fullständigt klar!
SvaraRaderaDu slutar aldrig att förvåna!