Dikter av Jean Follain

Följande genialiska vers visar Jean Follains stil:
en gammal konservburk
som åtskilliga sekunder rullar sin kalla tomhet
pivoterar runt sig själv sedan blir den orörlig
under den stjärnsmyckade himlen

Ovanstående vers tycker jag är helt fantastisk!
Om någon vet i vilken av diktsamlingarna den finns så berätta det. Det är nog ganska svårt att få tag i hans diktsamlingar. Jag vet inte hur man gör?

Jordisk jämvikt
Från ässjan stiger en sista gnista
i stort lugn o ro
vilar föremålen
och allt detta damm
som hänger i luften
som fick rösterna att svika
och ögonen att blunda
sjunker ner på förmålen
medan på en väg
en fjäril dör
röd o svart
sönderdelar sig själv
så att de avtagna täckbladen
förlorar sin ljumhet
och att barnahänder
vars tillväxt fortsätter
under långa år
i lek modellerar jorden.

Dags för måltid
Man ser buskarnas blad
runt den frusna blomsterrabatten.
Lejonen finns bara i psalmerna
vars latinska karaktär överlever
Men hundarna skäller på vägarna
”Var tyst” skriker folket åt dem
som återvänder utan att dröja sig
ty dags för mat o dryck
har klämtat i alla klockstaplarna.

Tavlan
den fina handstilen
som ger form åt den okända o vackra
en dag när hon var blek o naken

Ensamprat
Det händer att till sig
man uttalar några ord
ensam på denna underliga jord
då, den lilla vita blomman
stenen, likadana som alla fordom
halmstråt
finner sig förenade
vid foten på stängslet
som man öppnar långsamt
för att träda in i huset av lera
medan stolar, bord, skåp
kramas av en strålande sol.

Olyckshändelserna
Att en kväll sätta sin nakna fot
på en spik
falla från grenarna
även att dricka en slurk för kallt vatten
är de dödliga olyckshändelserna
som påbjuder det gamla ödet
folk har inte längre levnadsår
himlen förblir oberörd och blå
murarna torkar obevekligt

----------------------------------
Ytterligare en genialisk vers som visar Jean Follains stil:
Höet ordnat i stackar
hundkojor med böjda hundar
över sin sörja till hundmat
liten reva
på kanten av ett hjulspår
väntar på att en handstil befriar dem

Dikterna är av Jean Follain i boken ”Exister”
Fritt översatt av mig.