Je Tocken?

Är Vi alla som skator eller ekorrar? Vi samlar när vi bygger vår boplats, vårt hem. Vi samlar på det vi vill o kommer över o det blir fullt överallt. Vi pratar jämt om alla fina sakerna vi vill ha. Hur skall vi komma över dem? Nu när vi har det så snålt. Men vi måste ha dem! Det gäller livet! De allra flesta är velpottor o kan inte besluta sig för att sortera o kan inte slänga nått heller. Det kan bli till nytta eller det va det första jag köpte eller det tillhörde mamma, mormor eller moster. Eller det skall barnen ha, för då kommer deras ögon att tindra. Barnen minns oss ju genom kärleksfulla gåvor, som de andra genast inser är en massa uråldriga prylar, men alla ler så vänligt under förlåtande o medhållande tystnad. Nästa gång kanske det är jag. Vi vill ju så gärna veta att vi blir ihågkomna vi!

Sen när stunden o allvaret är där då låter det annat. Har gubben eller gumman nått testamente? Var är det? Vad vi vill ha kvar av deras grejer? Vad då? Nej, barnen vill visst inte ha nått. Ja, nått är det väl. Mest foton o nåra minnessaker. Massor av foton är det, men ingen vet längre vem som är vem där. Finns det nån som vet? Förvirring o tystnad! Det mesta, nästan alltihop förresten, körs sen till loppis o återbruket. Snabbt igång nu med flyttstädningen! Glöm inte spisen, fläkten och fönstren som va så skitiga! Kan vi slippa en månadshyra extra om vi snor på? Sen inspektion o omstädning! Tyvärr omtapetsering o det blir dyrt! Det ingick inte i planen. Det hade vi inte tänkt på.

Sen samlas det ändå mera i andra lador. De är redan sprängfyllda till bredden. Båda garagen är fulla o bilarna får stå på uppfarten så länge. Länge blir det!